nu orkar jag fan inte mer. va jag än gör så blir det fel. hemma, med vänner, i skolan, vart jag än är så gör jag något fel. sitter just nu hos michelle, skulle va lite med henne innan emma kom. men sen så kom emma hit, skit bra ide tyckte jag. men sen när dom två gaddar ihop sig mot en så börjar tveka om dom är så bra vänner som dom säger. men men, när jag ger upp deras skit så får man se hur bra dom klarar sig...


saknar min pojk!

Han heter Alexander, jag har pratat med honom i 4 månader. Han är helt undebar! Visst han kan va smått elak ibland, och Emma och Michelle hatar typ honom.  Men när han och jag är ensamma, när jag känner hans armar om mig och hans läppar mot mina.
Min puls ökar, andningen blir ansträngd, varända muskel spänner sig och jag börjar skaka.
Alexander får mig att känna mig trygg på något sätt. Jag hoppas att det kan bli något mellan honom och mig !

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil.
Saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så,
För det bara blev så, vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann,
Hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.

längtat som fan tills det, och det blev bättre än jag hade hoppats på!
helt underbart !