okej, jag erkänner. Jag är rädd.

jag är rädd för att släppa någon nära inpå, att lita på någon.
jag är rädd för mörkret som kommer krypande, att inget ska bli bra igen.
jag är rädd för att visa rädsla, sorg, panik. för det jag inte kan kontrollera.
jag är rädd för mig själv.




Over and Out !

I'm coming home !

sista kvällen här. vill inte hem. trivs bra här. men måste hem tyvärr...
tycker om honom, tror dock inte han förstår hur mycket. det kommer han nog inte göra heller.
men tror nog inte det hade funkat ändå, jag menar vi bor för långt i från varandra. visst tycker man om någon så kan man få det till att funka ändå. men tror inte han vill ha ett förhållande. tror inte han vill ha mig som sin..
men tänk om, han började ju ändå gråta när vi pratade igår, och det tycker jag säger rätt mycket.
my mind is twisted...
jag hoppas att han kan förstå hur jag tänker och hur jag känner. men man vet aldrig.

new city, new begging ! <3

jag trivs faktiskt här, trodde det skulle vara annorlunda. att jag skulle bli totalt utfryst oshiet.
men det funkar bra. jag kanske kan se en framtid här. men man vet aldrig hur det blir.
ska snart hem. men vill inte det. inte så snart som det är.